,

klädd i svarta strumpbyxor, svart klänning & svart kavaj med vita converse, näsduk efter näsduk och en rosa ros. det var så fint. allting var så himla fint, ljust & massa massa fina blommor. att något så fint kan vara så hemskt så fruktansvärt sorgligt, att se er blev en klump i magen en stor obehaglig känsla, man vill bara göra allt man kan för att få allt som förut igen men det går inte. jag är så glad att jag var där. när ni gick upp tillsammans & stod där och höll varandra hårt i händerna, ni såg så starka ut tillsammans, pia lyste inom er alla! alla tecken man hört om och när blommorna trilla i kyrkan, det var pia som sa hejdå, när låten spelades "jag har en ängel i mitt rum", tänkte på när carro pratat i sömnen & när din pappas mobil vibrerat osv.. hur det från att ösa ner regn bara sken upp i sol när det började och sedan började regna igen efteråt, & som du sa sol nu igen efter att ni fått skratta tillsammans. jag tror på tecken & kommer alltid att göra. jag hoppas att du vet att jag alltid finns för dig oavsett hur mkt vi ses eller inte ♥