that's all she wrote

Blottat mig totalt i en lång jvla text som skulle ta runt fem minuter att ta sig igenom,
den skulle snurra in allas huvuden samman. Att skriva av sig är ett steg närmre.
Men att publicera det..,erkänna det, är ett steg längre bort. jag vet hur det är & det är så det är.
Bloggar i all ära. Ibland får man en smäll tillbaka, dags att stänga ner-se verkligheten.
Lyckliga jag, så jvla underbart. Önskar bara att jag hade visat det mer innan.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0