Är du/jag en tränings-narkoman?

Har googlat runt lite och fastnade när jag kom till tränings-narkomani, tyckte det var lite skrämmande hur väl jag kände igen mig själv. Jag älskar att träna det gör jag verkligen, jag mår sjukt bra av det. Kör hellre på gymmet än fotbollen.. Om jag är sjuk så kan jag gärna missa ett fotbollspass men då kan det mycket väl sluta med att jag drar ner till gymmet och "kör lungt" istället...  Jag tänker alltid att "man ska inte träna/springa när man är sjuk! dvs spela fotboll men man kan ju småträna lite iaf". Kom även att tänka på när jag hoppade in i bryggan i somras haha jaja skratta ni men ont gjorde det!! och jag minns att smärtan inte var det första det kom tårar för, nej jag var rädd.. jag var rädd att jag skulle ha brutit någonting. det första jag tänkte på var att jag inte skulle kunna träna mer på väldigt länge! Som tur var så var ingenting brutet men kunde inte träna på c:a 3 veckor iaf, vilken ångest jag levde med då!!
Om jag skulle vara med om någon olycka som skulle innebära att jag skulle vara tvungen att sluta med fotbollen och att träna rent allmänt så vet jag fan inte vad jag skulle ta mig till.. Träna är min frizon!

  • blir du irriterad och orolig om du missar ett träningstillfälle?

  • tränar du trots att du har feber och värk?

  • använder du träningen för att dämpa din oro

  • väljer du att gå till gymmet framför att träffa vännerna

Då är du troligen träningsberoende och riskerar att drabbas av depression, du befinner dig i riskzonen för att låta träningen ta över helt visar en ny svensk undersökning.

- Det är inte mängden träning som avgör om man är beroende, det finns idrottare som tränar två gånger om dagen utan att vara träningsberoende. Det är den störda inställningen, känslan av att man absolut måste träna som är avgörande, säger Klaus Seigel.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0